Foto: Hans I Jonsson
- Varför väljer du att ställa ut dina bilder?
- Därför att jag tror på bildens kraft att väcka något viktigt hos betraktaren. Ruska om invanda föreställningar, ställa frågor, nyansera eller bara ge en upplevelse av en stämning. Fotografi når människor på ett direkt sätt, precis som musik. Min erfarenhet är att alla sorters människor kan gilla fotografi, inte bara den smala konstpubliken. Utställningar ett bra sätt att nå ut. Jag har oftast ställt ut på museum eller andra större institutioner som drar en bred publik. Allt från de oumbärliga kulturtanterna till buddhistmunkar och livliga skolklasser. Det tycker jag är fint. Men jag tycker också att det är viktigt att presentera fotografi på många olika sätt.
- Hur går tankarna när du planerar en utställning? Lokal, antal bilder, storlek på bilder, ramar, ljus, o.s.v.
- Det har varit en process som sträckt sig från att idén att vilja ställa ut uppstått, då jag går och fantiserar lite luddigt, till då det blir skarpt läge strax innan deadline. Jag har haft tur och fått två av mina utställningar producerade och då har jag haft mycket hjälp av de jag jobbat med. Irena Strozyk som jobbade på Galleri Kontrast när det gällde Slöjor. Och alla fantastiska människor på Hasselblad när det gällde Drottninglandet. I båda fallen var också Arbetets Museum och Västerbottens Museum med och samproducerade. Jag får väldiga kval av att ta beslut när det gäller utformningen, så det brukar sluta med att jag tvingas göra allt med kniven mot strupen. Magkänsla och långa diskussioner med kloka människor får styra utformningen. Jag har t.ex. velat ha en nära och naken känsla, så jag har monterat bilderna på dibond och laminerat. Ramar kan skapa en viss distans som jag ville undvika, även om det är väldigt vackert.. Ljussättning får proffsen göra.
- Kan du nämna en utställning som du gjort som du är extra nöjd med och varför?
- Jag har inte gjort så många. Det är ju främst Slöjor och Drottninglandet och några mindre. Jag hade nog gjort mycket annorlunda om jag gjort om det i dag, självkritiken finns alltid där. Men när det gäller de båda är jag väldigt glad över att de verkar ha fått en hel del människor att tänka lite annorlunda, eller att de gått därifrån grubblandes över frågor som uppstått. Det har varit väldigt kul att prata med folk i lokalerna, eller att läsa gästboken som följde med Slöjor på turné. Och med Drottninglandet tyckte jag att Frida Hyvönens musik och mina bilder verkligen framhävde varandra, det är jag väldigt nöjd med.
- När du själv ser andras utställningar tänker du då på vad som gör den bra förutom själva bilderna? Vad i så fall kan det vara?
- Jag är nog väldigt fokuserad på fotografierna, om det inte är en väldigt spektakulär presentation rent tekniskt. Om bildberättelsen når mig, det är det som är det viktigaste. Men det är klart att själva utformningen har en väldigt viktig roll att spela där. Hur bilderna hänger, hur ev text jobbar mot bilderna osv.
- Vad har du sett för utställning på sistone som du gillade?
- Det börjar ju bli några år sedan. Men jag gillade verkligen Esko Männikkö på Millesgården. Älskar hans fotografi. Och där kan vi snacka ovanliga inramningar. Varje ram är handgjord och unik och de framhävde verkligen fotografierna.
